Det finns idag många uppfödare av borderterrier, men långt ifrån alla avlar på hundar som faktiskt används i jakt. Många beskriver sina hundar som “jaktintresserade” eller som valpar som “passar till allt”. Som valpköpare bör man vara medveten om att detta ofta betyder att jaktliga egenskaper inte längre är huvudfokus i aveln.

En fungerande jakthund och en okomplicerad sällskapshund är i praktiken två olika avelsmål. En borderterrier avlad för jakt ska ha stark motor, självständighet, skärpa och uthållighet — egenskaper som gör den effektiv i arbete men som också innebär att den ställer krav på sin förare. Den typen av hund är inte framtagen för att fungera som en lös hund i stadsparker eller som enbart familjehund.

När uppfödare marknadsför sina valpar som lämpliga för både jakt, utställning och sällskap samtidigt är det därför klokt att vara på sin vakt. Avel som försöker uppfylla alla mål samtidigt riskerar i praktiken att urholka de egenskaper som krävs hos en verklig jakthund.

Erfarenheten från många terrierraser är tydlig, när jaktliga meriter slutar vara avgörande i aveln försvinner också arbetsförmågan över tid. Borderterriern är en av få terrierraser där fungerande jaktlinjer fortfarande finns kvar — men det kräver att egenskaperna värderas och efterfrågas.

 

Den som söker en jaktligt fungerande borderterrier bör därför alltid fråga:

• Används föräldradjuren regelbundet i praktisk jakt?

• Finns dokumenterade jaktmeriter, inte bara utställningsresultat?

• Prioriteras arbetsförmåga före exteriör?

Om dessa frågor inte kan besvaras tydligt bör man utgå från att hundarna i första hand är avlade för något annat än jakt.

 

Tiken och hanhunden presenteras med beskrivning av hur de används och presterar vid praktiskt jakt och med eventuella godkända jaktprov. Inga utställningsmeriter eller andra meriter som inte är relaterade till jakt kommer att anges.
 

För de uppfödare som listar sina valpkullar gäller följande:

• Uppfödaren ska följa SKK:s grundregler för hunduppfödning och överlåtelse  av hund.

• Inavelsgraden på valpkullen får ej överstiga 6,25%

• Uppfödaren ska följa lagar, regler och bestämmelser gällande avel och skötsel av djur, dvs Djurskyddslagen, Jordbruksverkets föreskrifter samt Svenska Kennelklubbens grundregler och avelpolicy.

• Uppfödaren ska följa regelverket för SLEM-testning. Läs mer här och här